– Min lägenhet har blivit ett fängelse, berättar hon.
Birgit Rahm är född och uppvuxen i Värnamo. Hon har arbetat hela sitt yrkesverksamma liv.
– Jag arbetade som sömmerska och när jag gick i pension så började jag arbeta hos på min makes snickerifirma.
– Dessutom var jag anhörigvårdare åt min sjuka syster, berättar hon.
Birgit. Hennes make gick bort 1996 och två år senare, 75 år gammal så köpte hon en lägenhet på Gjuterigatan i Värnamo.
Lägenheten är på tredje våningen, någon som ställt till bekymmer för Birgit på senare år.
– Nu klarar jag inte av att gå ut längre.
– Jag har inte lämnat lägenheten själv sedan i april, berättar hon.
Med ålderns rätt så har Birgits kropp blivit svagare.
Så svag att hon inte ens kan gå ut med soporna eller hämta posten. Brevlådan är nämligen en trappa ner.
– Nej, det är omöjligt, jag kan inte och jag orkar inte, fortsätter hon.
Nyligen var hon tvungen att besöka akuten. Ambulanspersonalen bar henne på bår nedför trappen. När hon sedan var klar på akuten så fick hon lämna sjukhuset själv.
– Jag fick hjälp, men det var nästan omöjligt att komma uppför trapporna här hemma, fortsätter hon.
När det gäller de praktiska sysslorna så får hon hjälp av släktingar som kommer för att städa, slänger soporna och handlar mat åt henne. Det sociala livet är obefintligt.
– Jag har en väninna som bor längst ner i trapphuset, men hon har kol och orkar inte ta sig upp till min lägenhet, berättar Birgit.
Hennes önskan är nu att få komma in på ett boende.
– Helst skulle jag vilja komma till Linneberg.
– Där har jag en tvillingsyster som bor och som jag skulle vilja träffa, säger Birgit Rahm.
Men att få ett boende på Linneberg eller Västrabo som hon vill är inte helt enkelt hos Värnamo kommun.
– Jag hade besök från en av kommunens biståndshandläggare.
– Hon satt med mig i köket och sa flera gånger till mig att jag inte passar in där.
– Vansinnigt, det är ju löjligt att resonera så.
– Jag har arbetat och betalat skatt hela mitt liv men nu orkar jag inte längre, det är därför jag jag vill flytta till ett särskilt boende, avrundar Birgit Rahm.
Ann Lindqvist ansvarar för kommunens biståndshandläggare när det gäller äldreboenden. Hon poängterar att det är socialtjänstlagen som reglerar vilka som ska få rätt till boende, exempelvis på Linneberg.
I morgondagens Värnamo.nu ska hon utveckla kommunens resonemang när det gäller hur äldre ska kunna få hjälp med nytt boende när de blir gamla.
Man blir så förbannad när man läser detta Biståndshandlägare hur klarar man ett sådant jobb deras jobb är att enbart spara pengar åt kommunen inget annat kul jobb… Jobbat slitit hela livet så är detta tacken när man inte orkar mera Värnamo kommun borde skämmas lägga pengar på massa skit kan dom Värnamo gummi och vandalorum men att ta hand om våra kära äldre som byggt upp detta som vi har nu kan dom inte… Hoppas nu att Carema kommer till Värnamo så man slipper kommunen där säger dom inte stopp när kroppen inte orkar mera då slipper många sitta i sitt fängelse utan att komma ut eller träffa vänner inte konstigt att äldre äter mycket medicin psykisk ohälsa vad vore inte livet när man gjort sitt betalat massa skatt att få ha det bra i slutet på livet genom att träffa andra i samma situvation det skulle minska medicinen som äldre tarps välfärden går det åt att ta hand om alla flyktingar som kommer eller///// Hemskt vad skatt dom betalat i Sverige
Totalt respektlöst att behandla en gammal människa så. Ge henne en bostad omedelbart och låt henne få ett socialt och drägligt liv de sista åren. Skatebana bakom Apladalsskolan , som nästan ingen använder och en skate park i Åbroparken, hur många av kommunens invånare kommer att använda den??? Nej, nu är det dags att kommunen tänker till och satsar på de äldre!!!
Humanism går före sparplaner, det borde vara självskrivet för alla som jobbar inom äldreomsorgen!!!
Ingrid Larsson
Ni som bestämmer i kommunen; Tänk Er själva in i hennes situation. Kan Ni det? Jag tror inte det. Det är stor skam att man får höra så tråkiga historier idag. Finns det inte några i kommunen som har ett hjärta i kroppen? Visst kostar det men det finns säkert andra ”projekt” som det kan göras avkall på. STOR SKAM säger jag.
Detta är den skrämmande verkligheten för dagens äldre. Birgit är långt ifrån ensam i sin situation. Det finns 100-tals äldre i kommunen som behandlas på samma sätt. De kommer inte ut ur sin lägenhet och somnar varje kväll gråtandes av ensamhet. De vill inget annat än att komma till ett boende med stöd, hjälp och social samvaro. Mörkertalet är extremt stort.
Det finns ingen som ser dessa människor helt enkelt och därför finns inte problemet. Ett prisvärt och effektivt sätt för våra kommunpolitiker att gömma undan problemet helt enkelt.
Vad som är det huvudsakliga problemet är kommunpolitikernas (C+M) ovilja att öppna fler platser på särskilt boende.
Andelen äldre och sjuka ökar i en rasande takt. Samtidigt drar man ner på platser. En utveckling som går i helt motsatt riktning. De som idag får plats på boenden är sängliggandes svårt multisjuka samt dementa där påstridiga anhöriga varit en starkt bidragande faktor för att få till en plats på särskilt boende.
Tyvärr är det även så illa att inte ens dessa grupper av människor får den plats de har rätt till. Väldigt ofta dubbelbeläggs rum med flera vårdtagare med såväl döende som dementa. Detta är inte värdigt någonstans! Vare sig mellanchefer eller politiker ser problemet. De äldre får dock betala full hyra för att få ett halvt rum med en ofrivillig och störande granne i livets sista tid.
I tillägg blir inte heller servicen vad den borde vara på vissa boenden. Man utnyttjar välutbildad och duktig omvårdnadspersonal till max genom att låta en ensam personal ta hand om upp till 20-30 boende helt själv. Dessutom skall samma personal sköta lokalvården för att kommunen skall spara. De är inte ens utbildade till detta.
Finns ingen annan förvaltningvdär man gör på detta sätt och utnyttjar personal.
Eller sköter de avlönade kommunpolitikerna själva städningen i KF-salen som ett exempel? Nejdå, där tar man in lokalvårdare.
Frågar man en mellanchef om förhållandena i omsorgen får man till svar att allt är fantastiskt bra. Med andra ord -det slickas bara uppåt!
Klart att man som mellanchef svarar att det är bra, annars har man gjort ett dåligt jobb och det vill man inte visa uppåt.
Skall man ha reda på sanningen inom omsorgen så är det personalen på golvet som skall tillfrågas. Dessa personal tilldelas dock munkavel på så sätt att de ej får vara illojala mot arbetsgivaren, som så fint står inskrivet i arbetarnas avtal.
Då får man kicken och plockar in första bästa personal från gatan. Ingen vågar säga något.
Ursäkta, men man blir ordentligt förbannad på dessa flinande politiker som inget ser, utan likt lobotomerade robotar ångar på som inget hänt.
Fattar ni inget eller? Kanske behöver ni själva bli inlåsta i en lägenhet och somna gråtandes i er egen avföring på ålderns höst? Är det så? Varför ser ni inget? Ni förstår inte hur våra äldre har det idag. Skäms! Det bittra verkligheten är dock att ni allesamans är runt 60-strecket och ålderdomen börjar komma ikapp även er. Att ni är ovetandes om dagens förhållanden det stör er inte så mycket men inom en 20-årsperiod kommer ni själva tvingas uppleva den organisation ni själva monterat ned och då kommer ångesten när ni sitter där i er ensamhet gråtandes utan hjälp och stöd. Inga vänner kommer ni inte heller ha kvar – när ni väl gjort er kända för att ha monterat ner äldrevården. Men det kan ni ha. Ni har faktiskt ett ansvar som högt avlönade politiker!
Kommunmedborgare! I nästa val så byter vi ut de sittande politikerna till ett mer humant styre!
Våra äldre som slitit och byggt upp detta samhälle skall bemötas med största respekt och är värda en god ålderdom som de betalat för, så är det bara!
Vad har man för eget ansvar att se till att boendet är anpassat till den egna förmågan? Hemsk situation att hamna i, men om det inte finns annat omsorgsbehov så kanske det går att söka bostad i markplan eller med hiss och sälja ”fängelset”?
Du har ingen aning om vad hon har sökt hon har även står även i kö till Västrabo sen flera år visseligen tackat nej en gång för ett par år sen hon skulle gärna sälja men måste ju ha någonstans att bo.
Thomas välkommen till verkligheten /2016 du vet sen vilken sten du varit under vet inte jag ….