Per bloggar om mordbrännare som syntes i tv-rutan i dag.
Lyssnade och tittade lite på ett inslag på tv på morgonen och där intervjuades en ”brand activation manager”. Alltså en manager som aktiverar bränder… eller vad ska man tro?
För oss som kommit en bit upp i åren och som med förkärlek använder svenska uttryck i stället för engelska är det besvärande och löjeväckande med alla dessa titlar som florerar på hög nivå. För det handlar nästan uteslutande om direktörstitlar.
CEO är ett ord som jag inte fattat vad det står, för men när jag letar på internet hittar jag direkt: Chief Executive Officer. Det låter för mig som den militäre chefen för en exekutionspatrull. Usch! I själva verket är det ungefär liktydigt med verkställande direktör, alltså vd.
Sedan har vi HR. Trodde det var en herre men plötsligt fick jag veta att en kvinna presenterat sig som HR. Ur led är tiden. Har letat på internet och fått veta att HR är en personalchef…
Sedan har vi KAM, CCO och många andra förkortningar. Pust. Är det mer än jag som längtar tillbaka till när alla skrev och sa chef, förman, sekreterare eller vad det nu var?
Att låna ord från främmande språk är helt naturligt men att ersätta svenska ord med engelsk översättning i Sverige… Nej, där går gränsen.
Jag går ofta in här för där får man bra tips på hur man ska förhålla sig till de ord på engelska som bara väller över oss i dag: http://www.sprakochfolkminnen.se
Med detta till sist: A happy new year two thousand sixteen
(skulle säkert glatt mina engelskalärare även om det där med små och stora bokstäver kan kvitta)
:)
Bra Per. Vi svenskar har ju ett eget språk, som vi skall använda. Jag känner många som har slutat att gå på gudstjänster och möten för att man sjunger på engelska, t.o.m. på nationaldagen. Vi skall vara glada och tacksamma för vårt land och för vårt språk, som vi skall vårda. Svordomar hör inte heller hemma i svenska språket.
Herbert