God Jul – från natur- och kulturkrönikören

0

Vår natur- och kulturkrönikör Dan Damberg önskar en God Jul med en julkrönika.

Tomten, en kulturkrönika i 14 bilder om julens högtid samt en tillönskan om en riktigt God Jul från oss i familjen Damberg-Blomén.

Foto: Dan Damberg, text: Viktor Rydberg.

1 IMG_6537

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

2 20101222089

Står där så grå vid ladugårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

3 20101222094

För sin hand genom skägg och hår,
skakar på huvud och hätta
”nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta”
slår som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

4 20101222097

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar vid båsen.

5 IMG_4896

Glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm,
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver.

6 20101222095

Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne.

7 20101222096

Går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne.

8 20101222098

Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro goda vänner.

9 20101222099

Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
inget må det förtrycka,
det är hans största lycka.

11 20101222100

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn, men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick, men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

10 20101222088

Tomten vandrar till ladans loft,
där han har bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste,
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

12 20101222101

Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg,
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

13 20101222102

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

14 Jorden vårt enda hem

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

LÄMNA ETT SVAR