Skillingaryds kapell var nästan fullsatt när vi tog avsked av Irene Ericsson, på självaste Gustaf Adolfdagen. Här var förutom släkt även vänner från Teaterföreningen, Frisksportarna, NTO och PRO. För Irene var sina åttio år till trots en i högsta grad levande och aktiv människa – en som vi sent ska glömma. Med den där speciella glimten i ögat var hon aldrig sen att ta på sig uppdrag, stora som små. Hon var den självklara mittpunkten i såväl styrelsearbetet som i läsecirkeln, inspirerande och full med uppslag, alltid glad och positiv.
Vi som fått förmånen att arbeta med Irene är skyldiga henne ett stort tack. Du var något så ovanligt som en riktigt fin människa och minnet av dig är en ledstjärna för alla oss andra.
För PRO
Göran Nilsson
