LRF presenterar en debattartikel kring höghastighetstågen.
Höghastighetstågen – värdesätt människor och företag i det gröna näringslivet!
Inom några år ska den största infrastruktursatsningen någonsin byggas i Sverige. Nu när den föreslagna sträckningen presenterats och vi går in i nästa förhandlingsfas vill vi i det gröna näringslivet ha en konstruktiv diskussion så att vi fortsatt ska kunna driva företag som producerar mat, skog och energi i våra bygder.
Ny eller förbättrad infrastruktur behövs för att ge människor och företag möjlighet att växa och kommunicera. Där järnvägen kommer dra fram finns idag företag och människor, skogar och åkrar. Vi vill att markintrånget blir så litet som möjligt för järnvägen som i en över femtio meter bred gata kommer att beröra tusentals fastigheter och företagare i våra bygder.
Det är viktigt att poängtera att jord- och skogsbruket bedriver näringsverksamhet där marken ger inkomst och är den stora produktionsresursen. Det betyder att utöver rätten till skälig ersättning för den mark som tas i anspråk så måste det också tas hänsyn till att företagaren blir av med hela eller delar av sin inkomst genom att marken tas ur produktion.
Byggandet av höghastighetsbanorna kommer att påverka mark som brukats under många hundra år, landskapet fragmenteras och det skapas barriärer som kommer att påverka jord- och skogsbruket och inte minst alla boende. Därför är det viktigt att pröva ny anläggningsteknik som kan bidra till fortsatt produktion av mat, skog och energi.
Vår uppfattning är att det är viktigt med väl fungerade transportsystem. Det måste skapas förutsättningar att möta klimatutmaningarna och därför krävs goda transportmöjligheter för att fördela det som de gröna näringslivet producerar. Här är den befintliga och mer småskaliga infrastrukturen av stor betydelse – t ex lokala och regionala vägar och järnvägar och bredband. En satsning på storskaliga höghastighetsjärnvägar får inte ske på bekostnad av det regionala väg- och järnvägsnätet med minskat underhåll och investeringar som följd.
De kostnadsuppskattningar som anges börjar nu närma sig 100 000 kronor per meter järnväg. Summorna svindlar! Det innebär att marklösen enligt de ersättningsnivåer som gäller idag trots detta kommer att utgöra någon enstaka promille av kostnaden för hela projektet.
Ersättning till berörda och drabbade markägare är central men vi tror även att det behövs ett nytt sätt att tänka och hantera frågan.
Det faktum att samhället kan ta annans mark i anspråk får inte innebära en hantering där människor känner sig överkörda och utan möjlighet att påverka sin situation.
Det behövs en ökad förståelse för vad stora infrastrukturprojekt för med sig och nu finns chansen att på allvar hitta nya modeller för samråd och dialog En dialog där människor får reella möjligheter att påverka sin situation. Vi från gröna näringslivet bidrar gärna!
Mikael Bäckström, LRF Jönköping
Marianne Andersson, LRF Skåne
Sofia Karlsson, LRF Västra Götaland
Peter Borring, LRF Östergötland
Lars-Ove Johansson, LRF Sydost
Margareta Malmquist, LRF Sörmland
Mats Blomberg, näringspolitisk samordnare Södra Skogsägare
Om man bygger järnvägen på stolpar så tar det inte mycket mark, bara den platsen där själva stolpen står. Man kan köra fritt under och eftersom elektriska tåg inte förorenar så mycket så kan man odla också. I Värnamo kan stationen gott ligga på Bredasten, det blir snart kringbyggt och järnvägen smälter naturligt in. Kust- till kustbanan finns ju redan och kan korsa där. Därför går det ju att åka mellan de två stationerna i Värnamo utan problem och utan stora ingrepp i stadsbilden. Det blir då två stopp på Kust- till kustbanan men det är ju bättre än att det skall bli det på höghastighetståget. Vill man sedan ha anslutning till flyg så ligger ju Ya bra till som reguljär flygplats.
Om man lägger höghastighetsbanan via Växjö så skövlas mycket brukad mark. Via Värnamo finns ju redan E4 och där har ju marken reda tagits i anspråk.
Det luktar lite Status Quo om detta.