På eftermiddagen söndagen 27/9 hölls den numera årliga traditionen med Byavandring i Hånger socken.
Detta år hade turen kommit till Kylahovs rote. Närmare 50-talet intresserade, varav de flesta Hångerbor, hade slutit upp i det strålande höstvädret där solen sken från en klarblå himmel.
Vid samlingsplatsen runt Malmupptagaren vid Hånger Kyrka började dagens värd, Hans Karlander, med att berätta lite om varför Kyrkan ligger där den ligger och hur kyrkbygget kom till.
Även Stellan Jonsson, Birgit Fagerberg? och andra bidrog med sina kunskaper. Deltagarna fick vidare höra om den gamla handelsboden i Vägaholm och om den senare Konsum-butiken som låg på bottenvåningen i Inganäs hus, samt om gamla torp som legat i närheten.
Efter detta fortsatte ’vandringen’ med att deltagarna fick klättra upp på en stor balvagn som försetts med sittplatser, och sedan rattades på ett varsamt och säkert sätt av Ingvar Martinsson.
Färden gick upp mot Hultet, förbi platsen för backstugan Svensborg, där Sven Johan bodde. Han var något av en ensling och spelade fiol trots att han var döv.
När han träffade unga flickor friade han till dem genom att säga ”Jag töcker du kunne flytta te me”. Alldeles i närheten låg en annan stuga som brann ner under mystiska omständigheter varvid ägaren, byggnadssnickare Anders Nilsson, aldrig återfanns.
Efter ytterligare en bit stannade skjutsen vid platsen för torpet Ljusakärr där mjölnare Jon en gång bodde med sin familj. Han lär ha varit ilsken av sig och lät sig inte hunsas av vem som helst. Det berättas att ägaren till Kylahovs säteri, Isenberg, en gång skulle ge sig på Jon.
Jon slog då omkull Isenberg och sa ”Var ä nån sten, så sa ja knacka de i huvet”. Här stannade ekipaget en stund så deltagarna kunde sätta sig att lapa sol och intaga medhavd fika. Därefter fortsatte färden till Nybygget, där det berättas om en av ägarna att denne tog in sin största ’söa’ i sängen då det var kallt på vintern, för att med hjälp av henne hålla sig varm.
Näsa stopp var Lyckans Höjd, där byggnaden för den gamla kvarnen, driven av Valter Nord, fortfarande finns kvar. Alldeles i närheten fanns även ett sågverk, varefter vissa rester ännu finns kvar.
Resan fortsatte så mot Torsborg och Kusås. I Kusås bodde en gång trollen, och en jätte hade försökt kasta iväg berget med hjälp av en kätting dragen genom berget. Dock stod jätten, utan att förstå det, på sagda berg så hans försök blev helt misslyckat.
Sista anhalten på turen var Byagård, som ligger på den plats där en gång säteriet Kylahov låg. Det berättades att Kylahov att traktens torpare kallade det för ”Grisatorpet”, vilket dess ägare Kyle försökte motverka genom att bjud alla torpare på kalas. Detta försök var dock förgäves eftersom torparna fortfor att kalla det vid dess öknamn.
Efter dryga tre timmar, i det härliga solskenet var byavandringen avklarad, och alla medverkande tackades för sina insatser och deltagarna åkte hem med lite mer kunskap om sin hembygd i äldre tider.
