En av de verkliga kvinnliga förgrundsgestalterna i Vaggeryd har gått ur tiden. May Lövdahl somnade stilla in i sitt hem i villan på Esplanaden i kretsen av sina närmaste och kära.
May Lövdahl uppnådde mycket hög ålder och var still going strong ända in på upploppet. Hon föddes 1919 och använde verkligen sina 96 levnadsår på bästa sätt.
Hon blev genom att visa exempel en pionjär för kvinnans sak långt innan begreppet feminism var påtänkt. För 60 –70 år sedan var kvinnans plats given i samhället: Den fanns i hemmet.
Men May Lövdahl hann med att elitidrotta och samtidigt vara småbarnsmoder långt innan förskolornas tid. Hon födde sönerna Lars och Alf 1940 respektive 1944 men likväl blev hon tre gånger distriktsmästare i budkavleorientering och blev dessutom distriktsmästare på skidor år 1951.
Vid SM i orientering i Alingsås 1953 hade hon en medalj inom räckhåll men missade prispallen med futtiga tre sekunder.
May Lövdahl banade väg som föregångskvinna och inspiratör för Vaggeryds SOKs långa dominans inom kvinnlig småländsk orientering då klubben vann tio DM-tecken i budkavle i rad.
Av övriga uppdrag kan nämnas att hon dessutom var lottachef i Vaggeryd i ett halvsekel, konsulent åt Smålands Orienteringsförbund 15 år samt Talhuldra för Skogsflickorna i Småland mellan 1953 och 1963.
På något sätt hann hon också med att sjunga i kyrkokören i 20 år. Utöver allt detta var hon yrkeskvinna och platschef för belysningsföretaget Osrams centrallager i Hok.
May Lövdahl var verkligen en pionjär bland småländska idrottskvinnor, både som aktiv på tävlingsbanan och som ledare. Hon var bland annat en av initiativtagarna till Vaggeryds SOKs bildande 1942 efter en utbrytning ur Waggeryds IK.
Dessa år som småbarnsmor och aktiv idrottskvinna då cykel var det enda transportmedlet som stod till buds, var den tid i livet som hon värdesatte allra främst.
När maken Sven gick bort vid blott 58-års ålder 1972 upplevde hon som en svår motgång. Men May valde då att ta upp sin makes fallna mantel och hade olika ledaruppdrag i föreningen ända in på 2000-talet.
Till detta kan man lägga att May Lövdahl år 1994 fick Riksidrottsförbundets finaste utmärkelse, förtjänsttecknet i guld.
2003 utsågs May Lövdahl till Årets vaggerydsprofil med motiveringen ”förtjänstfulla insatser för Vaggeryd som elitidrottskvinna och föreningsledare under mer än 60 år”.
