Vår natur- och kulturkrönikör Dan Damberg har besökt Bosgårdsfallet i Torup.
Bosgårdsfallet i Torup
Bosgårdsfallet i Torup, en natur- och kulturkrönika i 20 bilder om en å och ett elvameters vattenfalls stora påverkan på en hel bygd i landskapet Halland, i gränstrakterna till Elias Fries Femsjö i Småland.
Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd på vår väg till Långasand i medio oktober år 2015.
I Torups utkant på vägen mot Falkenberg ligger det elva meter höga Bosgårdsfallet. Det finns flera grillplatser och toalett på platsen samt två kortare promenadslingor, 550 respektive 850 meter som tar dig runt området.
Nu finns bara gårdsbyggnaden kvar men i och vid vattenfallet finns det gott om lämningar efter tidigare industriell verksamhet.
En gång i tiden var här mycket liv och rörelse. Här fanns bland annat kvarn, färgeri, garveri, sågverk, kulfabrik, likkistefabrik och kraftverk.
Den som utforskar omgivningarna kring Bosgårdsfallet hittar gott om spår av den omfattande verksamhet som en gång hade stor betydelse för områdets utveckling.
Ungefär fyra kilometer väster om Torup ligger Ivesjön och vattnet från sjön rinner genom Bosgårdsån förbi Bosgård, vidare i Lillån för att nå Nissan i närheten av Hinnakullsberg ungefär fyra kilometer söder om Torup.
Bosgårdsåns övre lopp går genom ett flackt område med mycket mossmark men just vid Bosgård får vattnet fart när det passerar branten ner mot Nissans dalgång.
Ivesjön ligger ungefär 50 meter högre än Nissan och en stor del av den fallhöjden är på en kort åsträcka här vid Bosgård och detta vatten, som nu åter forsar fritt, tämjdes en gång för att utvinna kraft.
Bosgårdsåns vatten är inte kristallklart som en fjällbäck och speciellt vid högvatten är det brunfärgat av små humuspartiklar som tvättats ut från mossarna i åns övre lopp. Detta gör att vattnet ser brunt ut.
Inom området står en mycket stor, ståtlig och spärrkronig gran och marken den växer på består av mängder av vattenslipade stenar. Här har mycket och stora mängder vatten passerat från tiden för inlandsisens avsmältning för cirka 12 000 år sedan, resterna av detta ser vi i Nissans dalgång bara någon kilometer härifrån.
Den stora granen utgör både ett vackert monument men också ett perfekt klätterträd och hade jag varit 45 år yngre hade jag omedelbart börjat klättra mot toppen.
Idag är Bosgård med sitt vackra vattenfall och sin sköna natur ett uppskattat utflyktsmål för alla så passa på och stanna upp ett tag för ljudet av forsande vatten har en lugnande inverkan på kropp och själ.
Men var försiktiga för det finns både branta stup och kraftfullt forsande vatten längs stigen runt fallet särskilt vid rikligt vattenflöde.
Redan omkring år 1912 började man utvinna elektricitet i Bosgård och kraftstationen gjorde det möjligt att påbörja elektrifieringen av Torups kyrkby år 1914.
Vägen mellan Bosgård och Torup utrustades med gatubelysning i början av 1920-talet och kyrkan försågs då också med belysning.
Strömmen räckte också till en snickerifabrik och till ett sågverk. Under tider med vattenbrist drevs generatorn med hjälp av en fotogenmotor. Kraftstationen var i drift fram till år 1955.
För att få ett bra vattenflöde byggde man en damm ovanför fallet som nu håller på att restaureras för att åter göra skäl för namnet damm.
Bilden visar en av flera broar över Bosgårdsån, här har ån precis nått slutet av sin elvameters färd i höjdled.
Det är bitvis lättgånget men också bitvis ganska svårgånget, så håll i repet och ha bra skor på fötterna när ni går utmed de mycket vackra lederna runt Bosgårdsfallet.
Det forsande vattnet i bakgrunden utnyttjades också till att driva en kvarn och fram till år 1915 drevs den av ett vattenhjul som monterats direkt i det forsande vattnet. Hjulets diameter var ungefär tre meter.
Bilden visar en av flera broar över Bosgårdsån, här har ån precis börjat sin elvameters färd i höjdled.
Kvarnen hade två par sammäldstenar, ett par siktstenar, skalkvarn och grynverk. Hit kom bönderna för att få sin säd mald.
Merparten av det som maldes togs tillbaka till gårdarna för brödbak och andra hushållsändamål och som foder till djuren. En del av produkterna såldes emellertid direkt vid kvarnen.
Bilden visar var de nya luckorna ska sitta så att dammen så sakta kan bli en damm igen, här kommer strömstare och forsärlan att trivas och kanske till och med kungsfiskaren.
Kvarnverksamheten lades ner omkring år 1930 och kvarndriften ersattes då av en generator på 30 kilovoltampere.
Några av kvarnstenarna används nu som bord för folk som kommer till Bosgård för att fika eller bara koppla av.
Bilden visar vandringsleden som går parallellt med den nygjutna dammvallen.
Kvarnhuset var en stor byggnad som rymde flera verksamheter, där fanns, förutom själva kvarnen även ”magasinet” där kulfabriken fanns, mjölnarbostaden och likkistefabriken.
Tillverkningen av likkistor skedde högst upp i byggnaden och än idag kan man hitta kulor från kulfabrikens tid.
År 1976 brände man ner den då fallfärdiga kvarnen med mjölnarbostaden, det dåligt underhållna magasinet och den nerlagda kraftstationen.
Kvar blev bara stengrunder som ännu vittnar om den omfattande verksamheten som här en gång var.
Bilden visar vandringsleden som går parallellt med den nygjutna dammvallen.
Inom området fanns också rester av ett svinhus där man gömde grisar under andra världskrigets ransoneringstider. Barn skötte om utfordringen och när grisarna var stora nog slaktades de under ett visst hemlighetsmakeri.
Bilden visar den ännu torrlagda gamla dammen som renoveras som bäst och kanske redan är klar när ni läser denna krönika.
Forsparkens dansbana låg under 1930-talet och 1940-talet öster om vattenfallet vid Bosgård men med tiden blev konkurrensen från dansbanan i Ramnås för stark och danserna i Bosgård upphörde.
På platsen för dansbanan hade ännu tidigare den första bostadsbyggnaden legat men den ersattes senare av den nuvarande mangårdsbyggnaden vid infarten.
Bilden visar den ännu torrlagda gamla dammen som renoveras som bäst och kanske redan är klar när ni läser denna krönika.
En vacker rastplats finns på toppen av området alldeles invid den gamla dammen, och en rast efter stigningen upp hit kan definitivt vara på sin plats.
På 1910-talet byggdes en lång trätub från dammen ovanför fallet och ner till de turbiner som installerades.
Trätubens nedre del byttes senare ut mot en ståltub som ledde vatten till två turbiner.
Den ena turbinen drev med remdrift kvarnen medan den andra turbinen drev en generator på 60 kilovoltampere.
Bilden visar resterna av den gamla trätuben som ledde vattnet ner till kvarnen och generatorn.
Bilden visar rester av fördämningen som via trätuben ledde vattnet ner till turbinerna som drev kvarnen och turbinen på 60 kilovoltampere.
Ett minne som fortfarande finns kvar att beskåda men som sakta men säkert, likt den övriga historien i landskapet, håller på att återtas av naturen.
Med en bild som från ett vackert vykort över en industriepok lämnar jag Bosgård, med mig tar jag minnet över ett hållbarare samhälle som förhoppningsvis sakta men säkert håller på att komma tillbaka till oss, en omvändelse under galgen för människan kanske man kan säga.
