En förgrundsgestalt inom föreningslivet i Vaggeryd har gått ur tiden. Under påskhelgen avled Göran Krantz från Vaggeryd. Han skulle ha fyllt 80 senare i år.
Göran Krantz har haft en arbetskapacitet som få om ens någon har kunnat mäta sig med. Han är helt enkelt oersättlig.
Under sitt yrkesverksamma liv var han verksam specerihandlare, först hos Ohlssons specerier och senare med egen närbutik på Torsbo-området. Innan pensioneringen arbetade han också en tid inom Svenska kyrkan som kyrkvaktmästare.
Basen för hans aktiviteter var nykterhetsrörelsen i allmänhet och Bäckalyckan i synnerhet. På IOGT/NTO:s anläggning var han spindeln i nätet, den verkligen Mr. Bäckalyckan, även när krafterna på senare år började tryta. Så sent som för några dagar före sin bortgång bakade han våfflor för en större grupp på Bäckalyckan. Då hade han varit medlem i IOGT/NTO i 65 år, från 1951.
1999 utsågs han till Årets Vaggerydsprofil av vänskapsklubben och 2013 fick han Kristdemokraternas Vitsippepris som tack för alla sina ideella arbetsinsatser.
Ledstjärnan i Göran Krantz engagemang var att på olika sätt försöka skapa social gemenskap och det lyckades han verkligen med, vare sig det nu handlade om studiecirklar som ”gamla Vaggeryd” på 80-talet, tipspromenader, midsommarfester, ”Görans julbord” eller motionsaktiviteter som milcyklingen och Fågelforsdammen runt eller tidigare år om bingoaftnar och programgäng för ungdomar. På senare år höll han i trådarna för frukost-mötena på Bäckalyckan.
Oftast hade han Uno Wallenberg som parhäst. De två bildade ett tandem med personliga och effektiva egenskaper som kompletterade varandra och som inom ortens föreningsliv sökte sin like.
1957 tog de över inom logen Nordstjärnan, Uno som ordförande och Göran som studieledare, och genomförde på mönstergillt sätt en generationsväxling av verksamheten som burit ända in i vår tid.
Göran Krantz hann på något sätt också med att få tiden att räcka till för engagemang på annat håll, bland annat i Vaggeryds SOK och som släktforskare. Han var också mycket duktig fotbolls- och bandyspelare. Men att slå sig in i WIK:s A-lag i fotboll i slutet på 1950-talet var även för en så skicklig spelare som Göran en övermänsklig uppgift, det krävde nästan landslagsmeriter. Spelare som ”Gliet” Eliasson, Göran Lindblad och Per-Axel Andersson stod i vägen.
Närmast anhöriga är makan Inga-Lill och barnen Anders, Lena och Ulf med familjer.
